Mitt i centrala Stockholm ligger Svenska Kyrkans bibelskola. Här träffar jag Nasrin, som är 24 år och går på skolan sedan en termin. Till skillnad från många av de andra eleverna har hon inte växt upp med en kristen tro. Nej, hon har hittat hit genom en lång väg av engagemang för rättvisa, som till slut ledde henne rakt in i kristendomen.

Engagerad överallt
De som känner Nasrin har vant sig vid att mötas av hennes intensiva utläggningar och hennes ilska. Hon har haft en förmåga att engagera sig överallt, i alla frågor som har med solidaritet att göra. Men just nu har hon bara några få uppdrag. Hon är ersättare i Barn- och ungdomsnämnden i Botkyrka kommun, blivande styrelseledamot i Vänsterpartiet i Botkyrka och kontaktperson för Kriss, Kristna Studentrörelsen i Sverige.

- Jag har verkligen dragit ner på allt. Det blev som om jag försökte leva mitt liv genom alla mina engagemang och forcera något som inte kan forceras. Nu vill jag var mer närvarande i det jag gör, säger hon.

Respekt för livet
Att kämpa för djurens rättigheter är annars det som legat henne närmast om hjärtat. Hon är självklart vegan, det handlar om respekt för livet. Att döda andra varelser står i motsats till medkänsla och omtanke. Samtidigt födde hennes arbete i djurrättsrörelsen en känsla av brist.

- Det är så många som argumenterar filosofiskt. Ibland kan man tro att djurrätten handlar om logik istället för medkänsla. Men vad händer om köttätarna snickrar ihop det skarpaste argumentet? Ska vi alla börja äta kött då? Nej, jag hade ett behov av att känna en grund att stå på. En grund för medkänslan, ja något som kunde visa mig att min drivkraft var verklig.

Sökte efter fotfäste
Svaret på det problemet blev Gud. Nasrin var muslim under sin uppväxt, men började sedan tvivla och har i flera år varit övertygad ateist. Men när hon sökte efter fotfäste, hittade hon ett par böcker av KG Hammar, svenska kyrkans förre ärkebiskop. Hon kände igen sig i det hon läste.

- För mig är allt liv heligt. Att leva innebär för mig något mer än att bara vara vid liv.

Dessa två grundsatser har gett Nasrin hela hennes politiska övertygelse. Jämlikheten, friheten, rättvisan och solidariteten. Eller som hon också vill uttrycka det: kärleken. Ungefär samtidigt som hon läste KG Hammars böcker fick hon en stark andlig upplevelse, en slags känsla av att komma hem. Detta blev en bekräftelse på att kärleken, drivkraften, var sann.

Kyrkans blinda fläckar
Samtidigt är hon väl medveten om att djurens rättigheter tillhör kyrkans blinda fläckar. När kristna talar om kärlek, talar de sällan om kärlek till djuren. Det är samma hållning som finns i samhället i övrigt. Men för Nasrin är kopplingen till djurrätt självklar.

- Gud kom ner till jorden genom Jesus för att tjäna skapelsens minsta. Budskapet är att vi ska älska för allt vad vi är värda, och då i synnerhet de minsta och mest utsatta i vårt samhälle, som ju är djuren.

Levande djurrättsteologi
Genom historien har det alltid funnits kristna som värnat om djuren och idag finns det också en levande djurrättsteologi. Nasrin är medlem i den nybildade kristna djurrättsföreningen Vildåsnan. Att vidga kärleksbudskapet för de kristna ser hon som en av sina stora uppgifter.

- Det kristna uppdraget är att förverkliga Guds rike på jorden och i första Mosebok är det tydligt hur Gud vill att vi ska leva. Innan syndafallet levde människa och djur tillsammans och gavs växterna och deras frukter att äta.

Nasrin vill leva som hon lär. Med sitt lekfulla allvar och sin ilska är hon redo att utmana ännu en gemenskap och att arbeta för förändring. Men nu känner hon en ny trygghet omkring sig.


Läs mer om kristen djurrätt, eller besök Nasrins blogg: