Jag heter Benny Jönsson och är 42 år. Jag hade länge tänkt en del på att starta upp någon form av förening. Redan 2001 registrerade jag in en förening med namnet Allianz. Vår logotyp bestod av tre så kallade luffarprickar. Tanken var att bilda en helt ny organisation som samarbetade med andra liknande föreningar för människor som hade hamnat i utanförskap av olika anledningar.
Föreningen skulle också fungera som ett alternativ till missbruk, våld och kriminalitet. Jag hade erfarenhet ifrån RFHL där jag också varit både aktiv och ordförande i både ungdomsförbundet och senare i själva lokalavdelningen här i Trelleborg.
Förutom föreningsverksamhet arbetade vi tillsammans med försäkringskassan, AMI, kriminalvården, beroendeenheten, med flera Det handlar om att starta upp ett stort skånskt arbetskooperativ med Basta i Nykvarn utanför Stockholm som förebild. Alla parter var eniga och vi skulle just starta upp när det gick troll och prestige i hela projektet.
Beroendeenheten ville nämligen på sitt sätt, medan andra hade välkomnat och tyckt att detta var ett väldigt bra koncept. Det hela resulterade i att jag återföll i missbruket igen, efter sex drogfria år.
Någon gång under 2003 var jag slagen till marken. Jag var hemlös, dåligt nykter och allmänt risig. En dag på väg till ett AA möte cyklade jag förbi Frälsningsarmén och gick in där. Människorna där bad för mig och i min förtvivlan bad jag till Gud om att få en lägenhet och efter någon vecka fick jag faktiskt en liten lägenhet.
Jag började vara på frälsningsarmén och samtidigt som jag fått fast mark under fötterna började jag ta tag i min nykterhet. Jag tror jag gick på fyrahundrafemtio AA-möten på lika många dagar.
Den 17 april 2005 invigdes jag till frälsningssoldat och hjälpte till med att bygga upp det sociala centret som idag finns i Trelleborg. Jag jobbade ideellt och hade efter många år börjat spela gitarr, bas och trummor igen med armén. Frälsningsarméns koncept är väldigt bra och enkelt; soppa, tvål och frälsning. Och det var en hel del som blev frälsta men också många som bara åt soppa och bara satt där i kyrkan och värmde sej och drack och höll på.
När man ibland nämnde Gud eller frälsning hoppade många till. De ifrågasatte varför det är så och så och varför har jag det som jag har det, om gud finns och en massa fyllepladder. Jag såg de här människornas nöd och tänkte på all de som gått döden tillmötes, på de runt tvåhundrasjuttio registrerade sprutnarkomanerna som finns i Trelleborg. Jag började spåna på min gamla idé om en allians som varken var religiöst eller politiskt bunden.
Min syster hade varit med i IOGT i Ronneby när hon bodde där på ett behandlingshem. Hon hade även arbetstränat där och tipsade mig om just IOGT-NTO. Det enda jag kände till var att det fanns något här i Trelleborg men att det mest var för äldre, så jag mailade till IOGT:s sociala verksamhet och framförde mina planer.
Jag fick relativt snabbt svar och kontakt med de ansvariga där som verkade intresserade av mina planer. Vad jag inte visste var att kamratstödet och min presentation av mina planer var ganska lika, så efter ett möte med Curt Thapper som är ansvarig för kamratstödsverksamheten i södra Sverige, bestämde vi oss för att spåna efter vad det fanns för möjligheter.
Jag lyckades hitta en lokal i centrala Trelleborg. Det var i gamla kungliga postens hus, och en tid senare skrev jag kontrakt på lokalen på 82 kvadratmeter. Den var handikappanpassad, så till vida att det fanns hiss ända upp. Jag värvade några medlemmar och sedan blev det fler, men några av de första var med när vi den 11 september, runt mitt köksbord, bildade och startade Kamratföreningen Allianz, som senare blev upptagen som fullvärdig IOGT-NTO förening.
Fler medlemmar värvades och det ska sägas att jag inte värvade medlemmar i någon slags egensyfte för att vinna resor eller liknande. Att man kunde göra så, fick jag reda på först på min första kamratstödsträff i Helsingborg. Det kan kvitta för jag är ändå flygrädd.
Vi jobbade hela tiden med den ursprungliga verksamhetsplanen och någon gång i slutet av december fick vi tillträde till lokalen och började måla och iordningställa den. Med hjälp av medel ifrån IOGT började vi att inreda och köpa in inventarier, skaffade telefon, bredband, jourtelefon, dator, datorprojektor inklusive duk för undervisning och kurser, en mini-dvd och sourrondanläggning, som gör att det tillsammans med projektorn går att se på film med biografkänsla.
Vi började ha regelbundna styrelsemöten och några hoppade av styrelsen, men några stannade kvar och andra tillkom.
Idag är vi hundra medlemmar. En buss har blivit inköpt med plats för åtta personer. Den är bra ur många aspekter. Vi kan göra gruppaktiviteter och åka till AA- och NA-möten och kamratstödsträffar. Det som ligger närmast nu, är dans och middag på ett slott i Sösdala utanför Hässleholm. Vi har också gjort en del studiebesök och planerar också att åka på bio någon kväll i Malmö. När vi väl slår upp portarna för allmänheten kommer vi att bjuda in media och rubriken har vi redan klar:
POSTKUPP I TRELLEBORG, ska det stå på förstasidan och när man sedan läser vidare inne i tidningen kommer rubriken att vara: KAMRATSTÖD I STÄLLET FÖR KAMRATDÖD och underrubriken: FÖRENINGSLIV I STÄLLET FÖR FÖRORENINGSLIV.
Eftersom vår lokal ligger i gamla kungliga posten, finns det en kungakrona på tornet, samt en stor klocka precis ovanför vår lokal, så hos oss står tiden aldrig stilla och vi går bara framåt.
All verksamhet kommer också att drivas parallellt som cirkelverksamhet i samarbete med studieförbundet NBV. Måndagar, onsdagar, fredagar kommer bussen att utgå ifrån lokalen till AA- och NA-möten runt om i Skåne. För dem som vill kommer vi dessutom att måndagar och onsdagar ha verksamhet mellan 19.00-21.00 där det antingen blir filmkväll, föreläsningar, poesiaftnar eller musik- och teaterkvällar.
Vi har för närvarande tre "anställda", en praktikant, en person som arbetstränar och är remitterad från socialförvaltningen, samt en som har stabilare nykterhet som kommer att vara lite gruppledare och handledare för de andra. Vi har också en person som avtjänar 50 timmars samhällstjänst.
Efter nästa styrelsemöte och revision kommer vi förhoppningsvis att slå upp dörrarna för allmänheten. Som ni säkert kan förstå är grunden nu lagd för KAMRATFÖRENINGEN ALLIANZ.
Ordförande Benny