1993 drabbades Margareta själv av något en läkare skulle kallat en psykos men som hon själv anser vara ett ”uppvaknande” efter en längre tids depression. Margareta beskriver sitt uppvaknande som en positiv resa genom universum.

Hon berättar hur hon helt utan förvarning började känna sig rastlös på sitt dåvarande jobb som Art director. Hon kände att det inte längre var meningsfullt. Efter detta umgicks hon en tid med nära och kära och började allt eftersom se på saker med nya ögon och upplevde ”en fjärde dimension” av livet.

Tankar och känslor blev bok
Margaretas uppvaknande tog henne 14 dagar. Under den tiden skrev hon ner sina tankar och känslor, vilket resulterade i boken Uppvaknandet. Nu använder Margareta sig av boken och sina egna upplevelser för att hjälpa andra människor att komma ur sina psykoser.

Nytt projekt
Margareta Alderin och Lis Bodil Karlsson startade genom Fryshuset, i juni i år, ett forskningsprojekt inom psykiatri. Med sig har de ett forskningsteam från universitetet som ska dokumentera vad som händer.

Syftet med projektet är att hjälpa de människor som för första gången hamnat i en psykos.

För att en person ska kunna delta i projektet krävs det att psykiatrin tillåter honom/henne att göra detta samt att personen tackar ja, efter att ha fått innebörden förklarad för sig. Viktigt är också att personen inte tar några mediciner.

Sedan fortlöper behandlingen i tre steg:

1. Man läser ur Margareta Alderins bok Uppvaknandet samt stycken ur Maths Jespersons bok Upptäckten.

2. Margareta gör ett program i fyra steg där hon bl.a. läser högt ur sin bok och samtalar med patienten.

3. Deltagaren får möta en grupp av ”medhjälpare” (cirka fem personer) som själva tagit sig ur en psykos utan mediciner. Mötet hålls i ett lugnt och neutralt rum på fryshuset.

Någon av medhjälparna berättar om sitt uppvaknande innan du får berätta om dina tankar och känslor, samtidigt som du får stöd av de andra.

Efterhand avknoppas grupperna till självgående hjälpgrupper som själva tar emot nydrabbade. När en person tagit sig ur sin psykos får han/hon välja om den vill stanna som medhjälpare eller inte.

Ingen medicinering
Margareta tog sig igenom sin uppvakning (psykos) helt utan mediciner. Både Margareta och Lis Bodil tror att många patienter inom psykvården får felaktiga diagnoser och medicineringar.

– Min förhoppning är att människan ska få välja själv om hon vill bli medicinerad eller inte, säger Margareta Alderin.

Hon använder ingen medicin i sitt arbete att hjälpa andra människor.

– Tvärtom, min behandling fungerar inte på människor som redan tar medicin, säger hon.

Lis Bodil tror däremot att medicin i vissa fall kan vara nödvändigt om smärtan hos en person blir för stor. Men då handlar det oftast om att dämpa ångesten och inte själva psykosen.