Vi som läser kriminalromaner och ser deckare på TV vet precis hur kriminalinspektörer ser ut. De är överviktiga och långhåriga. Gärna alkoholiserade och de röker som borstbindare. Björn får alla dessa stereotyper på skam. Han är lång och vältränad och håret är kortklippt. Han ser avslappnad och säker ut när vi möts i receptionen på polishuset.

– Jag är nog lika lugn som det verkar. Men det är klart, hamnar jag i en situation som kräver det kan jag också bli offensiv. Som polis gäller det att tänka först och sedan handla.

Drömyrke
Genom fotbollslaget han spelade i kom han i kontakt med en polis som var hundförare. Det var då hans intresse väcktes. Han började på ekonomisk linje på gymnasiet, men drömmen om polisyrket hade han kvar.

– Ekonomi har alltid intresserat mig och jag fortsatte att ta enstaka kurser efter lumpen. Men jag kände tidigt att jag ville ha ett rörligt arbete. Ett omväxlande arbete där inte alla dagar ser likadana ut. Så jag sökte till polishögskolan och kom in på första försöket.

Supporterpolis
Efter att ha arbetat med utryckning i några år hamnade han på Närpolisen Globen. Det var där han kom i kontakt med supporterpolisen.

– Vi samarbetade med dem under högriskmatcherna. Vi var skydd åt de poliser som filmade bråken. När jag senare började arbeta med dem på heltid fick jag Hammarby på min lott. Jag har länge varit Bajen-supporter så det föll sig ganska naturligt.

Löptränar
Björn tycker om att träna, det har han alltid gjort. Nu för tiden blir det mest löpning. Han tycker det är avkopplande och dessutom rensar det huvudet.

– Jag lyssnar på musik när jag springer. Det blir mest grabbrock, gärna Lundell, Eldkvarn och LeMarc, säger han och skrattar. Men genom mina barn har jag också lärt mig att lyssna på annan musik, som The Hives till exempel. De har kaxiga texter och det gillar jag. Man måste vara öppen för nya upplevelser.

Svårläst
Björn är ingen man med yviga gester. Ansiktet röjer sällan vad han egentligen tänker om saker och ting. Men när han berättar om den förestående flytten för hans avdelning går det att skönja ett visst missnöje. Det är med en djup suck han förklarar att de inom kort ska flytta en trappa ner i polishuset på Kungsholmen. Mest av allt är det nog terrassen han kommer att sakna. Utsikten över Stockholm är sagolik där uppe.

Familjen
När han senare börjar pratar om sina barn och deras aktiviteter får han igång kroppsspråket ordentligt. Ögonen glöder lite extra och det märks att det finns ett stort engagemang.

– Helgerna ägnar jag åt att se på matcher med min dotters handbollslag eller min sons bowlingklubb. Det är riktig underhållning för mig. Jag är inte en förälder som står och skriker när ungarna har match. Att vara närvarande är det viktigaste.

Hans familj har en egen ö i Stockholms skärgård och där tillbringar de mycket av sin lediga tid. Huset på ön har han och hans pappa byggt, något han är riktigt stolt över.

– Även om vi har vår ö tycker vi om att resa utomlands. Gärna till en storstad i Europa med hög puls och stort kulturellt utbud. Men favoriten är ändå Thailand. Där blir det mest avkoppling på en härlig sandstrand. Vi har varit där några gånger och det lär nog bli många gånger till.