Livet var fotboll och inget annat. Man gick direkt från skolan och hem. Hämtade bollen och drog.

– Har du gjort läxorna! skrek morsan.

– Har inga! skrek jag tillbaks och rusade iväg. Bort mot planen där de redan börjat dela lag. Jag fick stå där och vänta. Namn efter namn ropades. Till sist var bara jag och närsynta Sixten kvar.

– Du kan ta resten.

Svenne slog ut med handen i en generös gest och erbjöd mig och Sixten åt Larsa. Larsa såg inte glad ut men vad skulle han göra?

– Ni får bli backar, sa han, men stanna där nere!

Nej, 10 år var kanske ingen höjdare. Men 15 ... Det var en bra tid. Allt som betydde något var moppar och tjejer. Och tjejer och moppar! Världen var full av snygga brudar som ville åka ... bil. Själv var man femton, finnig och hade moppe. Med trampor.

– Bra om soppan tar slut! sa farsan. Då kan du trampa hem!

Nej, 15 var nog inte så bra heller. Men 20!

Lumpen! Den som gjorde pojkar av män! Man fick kompisar för livet och ... som man inte sett sen dess. Nej, kanske inte 20. Men 30.

Det var en fin tid. Gift, barn, vovve och villa. Och jättelån. Vi fick ihop till en sommarsemestrar i tält. I ösregn. Och våta kläder och mat, Barn som skrek och hund som ville ut!

Nej ... kanske ändå inte 30. Men 40. Det var en kul tid. Fortfarande ung och vild. Ute på banan igen och ... nyskild och väldigt ensam.

Däremot var det fint att fylla 50. Man hyllades på jobbet av kompisarna. Alla talade om hur bra man varit ... men, ingen sa något om hur bra man var idag. Hm, skumt! Men, man var fortfarande rätt ung (nåja) och drömde om saker man skulle göra, nån gång. I en framtid. Kanske. Ja menar, då fanns ju fortfarande lite tid kvar. Det finns ju faktiskt människor som blir 100. Då är ju i alla fall halva livet kvar.

Men 60 ... Inte har man lika lång tid på sig nu? Möjligen om jag hade varit herde från Långtbortistan och druckit yoghurt hela livet. Och haft hjälp av dålig folkbokföring ...

Nä, fylla 60 är väl så där lagom skoj. Fast ... om man tänker på alternativet …