– Med 8-10 europeiska fiskebestånd överfiskade, är det en exempellöst dåligt skött fiskepolitik av EU, säger Isabella Lövin.

Risk för kollaps
Isabella ser utfiskningen som en mer upprörande miljökatastrof än utsläppen av växthusgaser. Hon anser att politiker blundar för att svenska vatten årligen töms på utrotningshotade fiskarter. De två som ligger sämst till är torsken och ålen.

– Utfiskningen skulle kunna stoppas omedelbart, om ansvariga politiker vågade. Vilket man inte gör med hänsyn till fiskerinäringen.

De åtgärder som vidtagits för att begränsa torskfisket är otillräckliga, anser Isabella. Men det skulle räcka med tre års fiskestopp för att beståndet skulle återhämta sig.

– Nu finns det ungefär 80 000 ton torsk i Östersjön. Vi skulle behöva 240 000 ton för att inte råka ut för en kollaps. På 1980-talet fanns det 700 000 ton torsk i Östersjön.

EU:s gemensamma fiskepolitik
Istället för att peka ut yrkesfiskarna som ansvariga för utfiskandet håller Isabella Lövin politikerna som ytterst ansvariga. Den gemensamma fiskeripolitiken som förs inom EU är det som skapar problemen anser hon.

– Sveriges jordbruksminister vill se hårdare sanktioner och bättre kontrollfunktioner. Ett stort problem är att EU-länder bryter mot sina egna överenskommelser. Senast läste vi om Polen som bedrivit illegalt torskfiske i Östersjön. Nu är det inte bara torsken i Östersjön som är drabbad. EU: s ministerråd har hela tiden tillåtit utfiskning av Nordsjötorsken.

Öppna källor
I sitt arbete med boken säger sig Isabella inte ha behövt leta efter dolda sanningar. Hon har istället granskat fakta.

– De flesta journalister gräver i det som varit dolt, jag har grävt i öppen dager. Det är inga hemligheter som jag avslöjat, jag har använt mig av öppna källor.

– Det började med att jag läste ett pressmeddelande från Fiskeriverket, där det stod att tillflödet av glasål från Sargassohavet minskat med 99 procent under tjugo år. Ännu värre var att Fiskeriverket inte förespråkande några som helst åtgärder för att begränsa ålfisket i Sverige. Orsaken var att det skulle drabba de svenska yrkesfiskarna onödigt hårt. 

Svalt mottagande
Boken fick ett svalt mottagande när Isabella visade upp sina första kapitel på Bonniers förlag. Hon gav inte upp och hittade till sist ett förlag som ville ge ut boken.

– Lite naivt tänkte jag att det skulle ta sex månader att skriva boken. Efter att ha skrivit tre kapitel, gick jag till Bonniers bokförlag, där möttes jag av ett ganska ljumt intresse, och jag som trott att de skulle jubla.

– Jag gav inte upp för att stödet från det stora förlaget uteblev. Boken växte fram och av en slump träffade jag en redaktör från Ordfront som i motsats till Bonniers tände direkt.

– Nu så här i efterhand, tycker jag att det var bra att boken fick mogna fram. Jag tog mig tid att resa till Kap Verde, Norge, och Västkusten i Sverige för att praktiskt studera hur fisket bedrivs, samt gjorde även en avstickare till Bryssel för att lyssna på ledamöterna i EU: s fiskeriutskott.

Konsumentråd
Konsumenter kan göra mycket för att bidra till en hållbar utveckling för miljön och fiskebeståndet, enligt Isabella.

– Som privatperson, köp inte torsk, och absolut inte ål, hur god den än är i rökt tillstånd eller andra utrotningshotade fiskarter. Demonstrera och håll trycket uppe mot politiker, som skall besluta om fiskekvoter och förhoppningsvis totalstopp av torskfiske.