För att inte deppa ihop över att folk inte har tid och lust och komma är det två saker som det är viktigt att ha gott om: distans och tålamod. Med distans till den verksamhet man håller på med, slipper man ta inställda arrangemang och uppskjutna möten som ett personligt misslyckande. Det var någon annan som inte hade lust, och som valde bort mötet. Och det valet var inte riktat mot mig som var arrangör!
Och ärligt talat: är det inte bättre om folk väljer sånt som känns kul, än att ha hela föreningsmötet fullt av suckande människor som är där av plikt och dåligt samvete? Det här förutsätter förstås att dom som skulle komma verkligen har någonting annat som är roligare att göra. Och det är inte alltid säkert.
I en nyrenoverad källarlokal på Södermalm i Stockholm jobbar vi från IOGT-NTO med kamratstöd för missbrukare. Att sluta supa handlar inte om att bara hålla sig nykter. Minst lika viktigt är att byta ut flaskan mot någonting annat. Att skaffa sig ett vettigt och balanserat innehåll i livet. Och det är flera pusselbitar som måste falla på plats för att den nyktra tillvaron skall vara OK. Jobbet är en del. Att ha någonstans att bo en annan. Men innehållet i fritiden kan ibland vara minst lika viktigt.
Därför har vi dragit igång en fritidsförening. En förening där den som vill kan vara med och där vi gör vardagliga nöjen tillsammans. Eller gör och gör. "Tänkte göra" är väl en riktigare beskrivning. För det var just det där med att gå från en rolig idé till en genomförd aktivitet. Det är ibland svårare än man kan tro. Och inte blir det lättare om många av dem som ska vara med har stukat självförtroende och ont om pengar.
Men med distans och tålamod är det bara att fortsätta. Nya idéer. Nya planeringsmöten. Där en del av tiden ägnas åt att fundera på varför ingen kom på senaste aktiviteten, men mer fokus på vad vi ska hitta på nästa gång.
Det här med vardagliga nöjen förresten. Vad är tanken med det? Jo, många av våra medlemmar och dom vi vill nå, har under flera års tid låtit flaskan eller knarket fylla livet. Det kan vara över 15 år sedan man spelade minigolf, gick på bio, museum eller konsert. Och utan att göra en minigolfrunda till en stor sak, så är det ändå en revansch i det lilla formatet att märka att man faktiskt kommer ihåg hur man skall valla in bollen förbi hindren på en lurig bana. Fast det var ett tag sen. Och det är sånt som är kvalitén i den verksamhet som vi bedriver.
För mig som levt både nyktert och aktivt under större delen av mitt vuxna liv, kommer det alltid som en överraskning när något av det vi diskuterar känns spännande och nytt. Häromsistens hände det igen. Jag och någon till föreslog att vi skulle locka folk till nästa möte genom att bjuda på Tacos-buffé.
"Takås?! Hur fan käkar man en takås?" var det någon som undrade spontant. Många skrattade varmt. Men när någon av oss sedan förklarade att det inte var nocken på ett hustak vi skulle käka, utan ICA-mexikanska majsskal med köttfärsröra i - så märktes det att det var flera runt bordet som aldrig hade gjort det. Att inte veta vad Tacos är, det är väl inte hela världen. Men den som missat det har förmodligen missat en hel del annat de senaste 15-20 åren.
Om takåsen blir av eller inte - det återstår att se. Men en sak är säker: Med distans och tålamod var det säkert inte den sista Tacosbuffén vi bjudit in till. Och definitivt inte sista gången jag själv blivit överraskad av någon annans erfarenheter heller. Och i det stora sammanhanget känns de kommande överraskningarna faktiskt mycket viktigare än vad man lägger i skalen när man käkar takås.
Per Lagerström arbetar med media på ETC.