Ingen vet ju så bra som småbarnsmamman. Och naturligtvis måste du leva som en småbarnsmamma med allt vad det innebär.

Det första steget för att komma dit är att du när du är i lagom ålder, si så där 27- 33 år, skall finna dig en redig, ”bra” man.

En snäll man som du kan avla med. En trygg man. Han behöver inte vara spännande och passionerad och få dig att beröva dina grannar sin nattsömn. Nej, småbarnspappan skall passa in i småbarnsmammans mall där hon skall bestämma det mesta och han skall finnas till hands (läs mes). Hon skall bestämma allt från vad barnet skall heta till hur ni skall fira jul och vilka filmer ni skall se. Det vill säga drama- och kärleksfilmer.

Du kan inte säga något till en småbarnsmammas barn, ty hon vet bäst själv. Hon tar en förmaning till sitt barn som ett personligt påhopp. Vem har inte sett ett barn riva halva butiken medan mamman står och tjuvläser senaste numret av Cosmopolitan, drägglandes över mannen hon aldrig fick. Mamman verkar helt ovetande och obrydd om vad hennes barn gör med andras ägodelar, men gud nåde den som vågar säga till hennes söta lilla Kalle. – ”Mitt barn gör inte så!”, heter det då.

När en kvinna genomgår förvandlingen till att bli mamma finns rön som tyder på att en liten del av mammans hjärna föds ut vid förlossningen. Men om detta stämmer låter jag vara osagt då det kan ses som provocerande. Dock skulle det kunna vara en anledning till beteendet som följer de närmaste åren.

När man blir mamma, då förändras man. Man byter vänner, intressen och livsstil. Totalt. Det är roligare att umgås med andra mammor så man kan vältra sig i diskussioner om konsistensen på barnets avföring, blöjbyten och den heliga amningen. De gamla vännerna är ett minne blott.

Det är ett stort ansvar att vara mamma. Det är närmast en konst. Att ha tillgång till internet-sajten familjeliv.se är ett måste. Där finns alla framgångsrecept på hur du blir den perfekta modern. Du får tillgång till långa listor med vad du skall, och inte skall äta.

Säger du något i forumen om att du inte vill amma så får du veta att du är så nära barnamördare man bara kan komma. Detsamma om du får för dig den hemska tanken att du vill ge ditt barn något med socker i. Skäms på dig! Socker är minsann inte bra för barnet. Går man på kalas så skall man ta ur godiset ur påsen och äta upp det själv, så barnet bara får äpplet.

Jag minns det djävla äpplet. Det var det enda jag inte ville ha. Jag undrar lite för mig själv hur människan har lyckats med denna ädla konst innan internet uppfanns? Födde man barn då? JA – det gjorde man. Men hur gjorde man då när man inte kunde läsa sig till allt på Internet? Läste grottmänniskorna detta på grottväggarna? Eller litade de helt enkelt på sin instinkt och intuition?

Jag kan inte svara på hur man gjorde på stenåldern, men jag vet hur man gjorde på 70-talet. ”Lite skit rensar magen” var ett begrepp på den tiden. Var det fest fick man hänga med och somna till den dunkande musiken på någon madrass.

Godis fick man äta och djur fick man leka med. Och inte har det blivit något större fel på oss. Nu förtiden har vart och vartannat barn någon form av allergi. Förr var det kanske en i klassen som hade hösnuva på sin höjd. Vad gjorde våra föräldrar när man fick höra att någon var smittad med vattenkoppor? Jo, man skickade dit sina barn för det var bättre att man fick det som barn än som vuxen

Då har vi kommit till en av de mest centrala ingredienserna i vad som kännetecknar Den Svenska Småbarnsmamman. Hon är med i sekten. Den kan man aldrig ingå i som man, för då vet man inte bättre. Man kan heller inte ingå i den som barnlös kvinna. I denna gruppering kan man endast ingå om man tryckt ut en fyra-kilosklump mellan benen. Det är först då man vet. Och har rätt att uttala sig. Alla andra är omyndigförklarade till dess att dem genomgått förvandlingen.

Som barnlös kvinna kan och får du inte ha åsikter om barnuppfostran och barn för ”du vet inte hur det är” och ”vänta bara tills du få barn så skall du få se”.

Är det något Den Svenska Småbarnsmamman är bra på så är det just att fördöma. Och det är inte bara män och barnlösa kvinnor som fördöms. De som ligger värst till är ändå de som väljer att inte ingå i sekten. De som väljer att leva sitt liv som de vill och inte anpassa sig till de allmänna normer och den politiska korrekthet som skapats av Den Svenska Småbarnsmamman.

De som väljer att inte ingå i sekten kan mötas av onda blickar på lekplatsen och av ifrågasättande och påträngande frågor. Av hetsiga debattinlägg på nätet huruvida du är lämplig som mor eller inte. Kom ihåg att du bara får vara med i sekten om du väljer att anpassa dig till reglerna och om du rättar in dig i ledet.

Jag vet redan att jag inte kommer rätta in mig i ledet. Men det vet inte Den Svenska Småbarnsmamman. Därför att hon tror hon gjort nåt som ingen gjort förut.