Vildrosor
Barn som vuxit upp i ett dysfunktionellt hem är som vildrosor. De har något mystiskt i sitt utseende och man känner att man vill ta dem till sig.

Men det gäller att se upp, för varje vilda ros har sina personliga taggar. Det gäller att se och hitta dem. För att om man försöker rycka till sig rosen så sticker man sig och den vilda rosen lämnas kvar där man hittade den.

Men om man tar sig den tid att se alla taggar, så kan man till slut ta rosen till sig och bevara den för så som den vuxit upp.

Pusselbitarna
Jag tror att det som behövs för att barn och ungdomar ska kunna och våga utvecklas är att de får tillbaka det de har blivit berövade.

Om det är ett starkt band som måste byggas upp på grund av att föräldrarna tagit avstånd eller har missbrukarproblem. Så tror jag att barnen lever kvar med sin naturliga anknytnings känsla och gör allt för att försöka fylla den.

Om ett barn inte har fått uppleva tillit till någon person i sin närhet under uppväxten, hur ska då barnet våga lita på någon? Jag tror att vi människor är födda med naturliga behov som tillit, närhet och trygghet.

Dessa tre naturliga behov är viktiga för en människas utveckling i livet. Om man fyller de behoven så tror jag att barnet vågar ta till sig mer bitar att bygga sitt liv med, men om barnet inte får uppleva någon av detta då tror jag att de kommer att leva efter att försöka få dem fyllda.

Gnista
När jag sitter i tankarnas värld så känns det som att jag lämnar min kropp och är i en helt annan värld. Jag tänker på den speciella styrkan som finns inom alla människor, och på hur man ska kunna få den att vakna till liv. Jag tror att för att väcka denna styrka så är det upp till var och en att vilja. Har man ingen vilja till en förändring, då är det svårt att få den innerliga styrkan. Det kan behövas att någon betydelsefull person ska göra något för att väcka styrkan till liv.

Jag ska försöka förklara: Om den betydelsefulla personen är ett tändstål som hjälper till så att det blir gnista, så kommer det att börja glöda lite. Om det sedan kommer ytterligare en betydelsefull person och blåser lite, då börjar den lilla gnista som fått hjälp på traven att börja brinna. Och den brinner så länge det finns bränsle.

Kan dessa betydelse fulla personer vara ens föräldrar? Ja, och de kan vara ens syskon, lärare eller vänner. Det är de personer man känner kan hjälpa en att hålla sin själsliga eld brinnande.

Jag kan inte släppa denna tanke om hur ens inre eld ser ut. Ibland får gnistan kämpa emot obalansen mellan eld och utsläckande. Det är när en betydelsefull person försöker tända gnistan och en annan person kastar en hink vatten över elden och försöker dränka allt.

Vi lämnar alla våra hem, frågan är bara om det var ett naturligt avsked eller ett handlande från den inre styrkan att orka leva med det du valt att lämna.