– Jag arrangerade min första demonstration när jag var 4 år. Det var i förskolan och vår lärare placerade olika godsaker i våra munnar medan vi blundade. En efter en gissade vi vad vi fått, det var saker som äpple och choklad. Men så hade vi en arabisk pojke i klassen. Han fick en vitlöksklyfta stoppad i sin mun och började gråta, säger Lizi Sagie.

– Fröken sa bara ”vad gråter du för, araber älskar ju vitlök”. Eftersom jag var så liten förstod jag inte att det var rasism som jag hade stött på, men jag blev så arg.

Under rasten uppmanade Lizi sina kamrater att vägra återgå till klassrummet innan fröken bett om ursäkt. Det misslyckades, fröken stängde henne ute, och de andra barnen gick tillbaka till lektionen. Men för Lizi blev händelsen en början på ett långt engagemang för rättvisa och jämlikhet.

Brett engagemang
Lizi är engagerad i flera organisationer, det är omöjligt att välja en. Den här veckan representerar hon kvinnoorganisationen WILPF*, samt israeliska New Profile, som arbetar mot militarismen i Israel och för rätten att vägra värnplikt.

– I Israel lär man sig att lyda. Skolan förbereder människor för armén, alla ska tänka likadant. Staten och media visar en värld som jag inte känner igen mig i. Som att Israel skulle vara en demokrati. Jag vill få människor att öppna ögonen och våga tänka fritt.

Fredlig aktion
Lizi vet att hon som vit israelisk judinna har en privilegierad position i det israeliska samhället. Landets araber, som utgör drygt tjugo procent av befolkningen, behandlas som fiender i sitt eget land, menar hon.

– Jag hatar mitt privilegium. Jag använder det för att kämpa mot rasism och för ett bättre Israel. Jag älskar mitt hemland, men jag kan inte acceptera de orättvisor som jag ser.

Hon berättar om en händelse som skedde i fjol i staden Akko, vars befolkning består av både judar och araber. En arabisk man blev påhoppad och misshandlad på gatan efter att han kört bil genom en folksamling under den judiska högtiden Yom Kippour. Händelsen urartade, människor slogs och arabiska bostäder brändes ner. Därefter uppmanade man från judiskt håll till en bojkott mot alla arabiska butiker i staden.

– Efter det som hände var vi runt 100 personer som åkte till Akkos arabiska delar för att handla. Vi åt på restauranger och köpte saker som vi egentligen inte behövde. Min sjuåriga dotter var med, jag tyckte att det var viktigt att visa henne att det inte är farligt med andra kulturer.

Hinder i vardagen
Lizi berättar hur den långdragna konflikten mellan judar och araber gör sig påmind på de mest absurda sätt. Hon och dottern Yali bor sedan en tid i Galileen i norra Israel. Grannlandet Libanon ligger ett stenkast bort, men de är inte tillåtna att korsa gränsen. Det är svårt att förklara varför för en sjuåring.

– En deltagare på kursen från Betlehem kan resa vart hon vill i världen, men vill hon komma in i grannstaden Jerusalem behöver hon ett särskilt visum.

”Jag ger aldrig upp”
Veckan i Sverige har varit lyckad. Arrangören, Operation 1325, är en ideell kvinnoorganisation som arbetar utifrån FN:s resolution nr 1325 angående kvinnors viktiga roll i fredsarbete. Under konferensen i Sverige har Lizi och de andra kvinnorna möjlighet att prata om sitt engagemang för att få ett slut på den långa konflikten mellan israeler och palestinier.

– Det är uppmuntrande och inspirerande att mötas och prata om våra gemensamma mål. Vi har studerat resolution 1325 och pratat om praktiska verktyg i vårt arbete. Nu är den största utmaningen att fortsätta arbeta. Att öppet kritisera delar av det israeliska samhället har sitt pris. Just nu är New Profile under polisiär utredning för vår kamp för rätten att vägra militärtjänstgöring. Men jag kommer aldrig att sluta kämpa för det jag tror på.

* WILPF står för Women's International League for Peace and Freedom. På svenska heter det IKFF.

Länkar: