24-åriga Sofi Bergfors läser till sjuksköterska i Stockholm. I våras tog hon en termins studieuppehåll och åkte till Costa Rica som volontärarbetare. Eftersom Sofi redan kan spanska och studerar inom vården kunde hon genom Internationellt kulturutbyte, IKU, hitta en passande plats: volontär på ett barnsjukhus i Costa Rica.

– Jag tog väldigt lång tid på mig att hitta en organisation som jag kände passade mig.

Att det skulle bli just Costa Rica var egentligen en slump. Siktet var inställt på Mellanamerika och när det fanns en plats som volontär på ett sjukhus tvekade Sofi inte.

– Jag har i många år velat åka och volontärarbeta. Latinamerika var också ett självklart val. Världsdelen har alltid fascinerat mig och jag har rest en hel del i Sydamerika.

De små barnen behövde någon som tröstade
I Costa Rica fick Sofi inte arbeta medicinskt. Däremot fick hon en plats på San Josés barnsjukhus där hon tillsammans med en befintlig volontärgrupp tog hand om föräldralösa barn. Sofi var mest med de yngre barnen eftersom hon så tydligt såg hur mycket de behövde henne.

– Att ge ett gråtande barn en kärleksfull omfamning och ser hur lugnet infinner sig hos detta barn var lika hjärtskärande varje gång.

Ingen i världen brydde sig om den övergivna pojken
Ett starkt minne från barnsjukhuset är den lille pojken med en trakteostomi, en slang med ingångshål i halsen, kopplad till syrgas för att kunna andas. Pojken kunde varken äta, prata eller ens gråta. Pojken hade bott på sjukhuset hela sitt liv för att hans föräldrar var oförmögna att ge honom den vård han behövde i hemmet. Pojken var övergiven på sjukhuset och fick aldrig besök.

– Det var så hemskt att veta att den här fina pojken inte hade någon i världen som brydde sig om honom och att han kanske skulle få tillbringa många år på sjukhus där han inte utvecklades som han borde.

En stor förändring ägde rum när svininfluensan kom. Då stängdes sjukhuset för alla volontärer.

– Det är jobbigt att tänka på hur många barn som nu är ensamma.

Skräckhistorierna skrämde inte
Under vistelsen i Costa Rica bodde Sofi i en värdfamilj. För att ta sig mellan hemmet och sjukhuset åkte Sofi buss. Efter klockan åtta på kvällen tog hon av säkerhetsmässiga skäl taxi. Trots en del skräckhistorier kände Sofi sig säker.

– Att bli bestulen kan man ju bli varsomhelst i världen. Skillnaden där är väl att det är mycket fler väpnade rån istället. Jag var inte med om något obehagligt under mina sex månader.

Inte blunda för stora världsproblem
Något som Sofi tar med sig hem till Sverige är insikten hur mycket hennes trygga Sverige skiljer sig från Costa Rica.

– Jag har tur som är född här, men det får mig att vilja fortsätta jobba för människors välbefinnande i andra delar av världen. Ett kulturellt utbyte ger en så många lärdomar och insikter. Det tar bort fördomar vi har gentemot varandra.

Att göra det man kan och inte blunda för världsproblem som känns för stora för att påverka, tycker Sofi är viktigt. Sofi anser att även de små sakerna är en del i det stora.

– Man vet att man har gjort något för åtminstone ett av många barn i världen.


Rekommenderar andra att åka ut i världen
Ett halvår i en annan världsdel är något som Sofi rekommenderar andra att prova.

– Man måste ha ett stort intresse av andra kulturer och förstå att de värderingar som vi är uppvuxna med och vana vid kanske inte överensstämmer med alla kulturer.

– Jag har lärt mig att bo med en från början okänd familj, bli en del av deras vardag såsom de har blivit en del av min. Jag har fått vänner för livet.

Själv känner Sofi att hon i framtiden kommer att ha användning av att ha lärt sig att leva och jobba på spanska eftersom hon i framtiden vill arbeta utomlands som sjuksköterska.