När överläkaren säger att han ger henne vitaminsprutor är det höga doser av neuroleptika (antipsykotisk medicin).

Efter två år fick Hillevi byta klinik och på den nya kliniken fastställde läkarna en diagnos: bipolär sjukdom. De började medicinera med litium och Hillevi återhämtade sig sakta. Så småningom kunde hon skrivas ut.

- Det var ingen mjuk övergång. Jag började arbeta på Folkets hus direkt. Där höll jag bland annat i en utställning där psykiskt sjuka uttryckte sig konstnärligt.

Stärkt av mammarollen
1983 fick Hillevi en son och hon kände sig stärkt av mammarollen. 1992 träffade hon en psykiater som hon kände sig respekterad av.

- Hon var underbar. Satte sig aldrig på höga hästar utan gick verkligen att prata med. Vi hade roligt också, skrattade tillsammans. Hon sa att ”en manisk svensk är som en deprimerad italienare”. Det är viktigt att ha humor, att kunna skämta mitt i allt det svarta.

Sex år senare blev Hillevi tillfrågad att vara med i ett projekt för brukarinflytande, alltså inflytande från personer med egen erfarenhet, i Gävleborgs län.

- Jag utbildades till handikappinformatör. Det var som en pånyttfödelse! Vi som varit sjuka var plötsligt värda något. Jag skulle få vända allt det negativa jag har varit med om till något positivt. Det hade jag drömt om.

Tystnad kring psykisk sjukdom
När Hillevi skulle ut och praktisera fick hon praktikplats på mentalsjukhuset i Bollnäs.

- Men dagen innan jag skulle börja ringde de upp mig från sjukhuset och sa ”här kan du inte jobba, du har ju varit inlagd”.

Idag tycker Hillevi att inställningen till psykiskt sjuka har ändrats i Sverige, men hon säger att det kan bli ännu bättre.

- Det finns så mycket tystnad kring psykisk sjukdom. Man låtsas inte om att en anhörig är sjuk. Det är inte ovanligt att släktingar och vänner aldrig pratar om det. Det är annorlunda om någon har haft en hjärtinfarkt, det kan man prata om.

Hillevi märker också hur folk som vill prata med henne om sjukdomen eller fråga hur hon mår ofta sänker rösten.

Det är som om det fortfarande vore skamligt. Men jag skäms inte utan brukar svara högt ”vad säger du?”

Föreläser och utbildar
Idag jobbar Hillevi med flyktingar, ideellt för Röda korset. Samtidigt går hon en skrivarlinje på Bollnäs folkhögskola. Hon är med i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) och Balans. I tolv år har hon åkt runt och föreläst. Hon har hållit i studiecirklar och utbildat psykiatripersonal i återhämtning och bemötande.

- Det är ett stort steg att gå ut offentligt, men man vänjer sig, säger Hillevi.

I början av 2009 gav regeringen i uppdrag till Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) att i samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk hälsa (NSPH) skapa och driva ett program för att förändra attityderna till och öka kunskaperna om personer med psykisk sjukdom.

Programmet för attityduppdraget ska sprida kunskap om psykisk ohälsa. Det kommer att handla om mediekampanjer och inflytande i landets vårdutbildningar. En gång per år kommer NSPH och Handisam att genomföra en opinionsmätning av allmänhetens inställning till och kunskaper om psykisk ohälsa. En effektutvärdering ska redovisas för regeringen senast den 1 juni 2012.

Från och med oktober 2009 har uppdraget 24 miljoner kronor att fördela till olika projekt under tre år.