Zubeyde Demirörs jobbar på Elektra, en organisation som arbetar feministiskt och antirasistiskt mot hedersförtryck. 2008 startade hon Sharafs hjältinnor. Deras filosofi är att man måste våga prata om hedersrelaterat våld och inse att vi alla har ett ansvar. Inte minst skolor och lärare som ser att unga tjejer mår dåligt.
Zubeyde kommer själv från en bakgrund med hedersförtryck.

– Mitt jobb är min kamp, säger hon.

Det kan vara svårt för tjejer som lever under hedersförtryck att prata om det. Trots det hittade Zubeyde genom sitt nätverk de tio nyutbildade hjältinnorna, som under ett års tid har fått kunskaper i allt ifrån retorik till mänskliga rättigheter. De har träffats två gånger i veckan under utbildningen.
Laibo, 17 år, berättar om sina upplevelser från träffarna:

– Otroligt lärorikt, jag har lärt mig reflektera på ett högt plan. Men det har varit en lång process för mig.

Vi är inte offer
Alla i gruppen har skilda erfarenheter och är i olika åldrar men de lär av varandra. De har genom sina täta träffar bildat ett slags systerskap, där respekten och tilliten är stor.
Vad har då tjejerna för egna tankar om Sharafs hjältinnor?
Tugba är 25 år och en av de äldre i gruppen. Hon berättar att i början ville hon förändra allt på en gång. Men efter utbildningen har hon förstått att det tar tid att förändra något som är så djupt rotat som heder. Hon vill fortsätta arbeta och själv starta grupper för att ändra samhället.
Nadine är också 25 år gammal, hon säger att det som gör henne arg är när hon blir sedd som ett offer för sin kultur. Hon och de andra hjältinnorna för en kamp och enligt Nadine är man bara ett offer om man accepterar utan att göra motstånd.
Det har varit en lång och känslosam för gruppen. Zubeyde förklarar att man i Sverige måste våga sätta ett namn på problemet med heder och förstå att bakom ligger en hel kulturs föreställningar.
Gruppens arbete kommer att fortsätta med föreläsningar och besök på skolor under året och förhoppningsvis under många år framöver.