I Umeås kamratstödsverksamhet är Lars-Erik en av de drivande krafterna. Man håller till i IOGT-NTO:s lokaler på Skolgatan 48 i centrum av staden. Verksamheten startade 2003. Det var IOGT- NTO:s kongress det året som blev inspirationskällan till att börja något.
Öppet hus
Till en början hade kamratstödet öppet en dag i veckan. Senare blev det två dagar och nu har man verksamhet tre gånger i veckan: måndag, onsdag och fredag. Det är idag fem personer som sköter kärnverksamheten och man har 110 medlemmar. Hälften är kvinnor och hälften är män. Verksamheten växer hela tiden och man saknar varken visioner eller tillförsikt. Målet är att kunna erbjuda verksamhet sex dagar i veckan.
Det brukar vara minst 15 personer som dyker upp varje gång man har öppet. Sammanlagt rör det sig om en grupp på cirka 40 personer som regelbundet kommer in. De allra flesta är aktiva missbrukare och tycker att det är skönt att komma till en plats där ingen pekar finger åt dem. I Umeå kommun räknar man med att det finns 120 hemlösa. Många av dem har kontakt med kamratstödet.
- Det är viktigt att fånga upp vardagsbehov hos dem som kommer hit, säger Lars-Erik. Hos oss har man en möjlighet att i lugn och ro läsa tidningen och få en kopp kaffe. Man kan också få låna telefonen för att ta hand om sina kontakter med det sociala eller andra myndigheter.
Aktiviteter som folk vill ha
Lars-Erik trycker också på vikten av att ordna sådana aktiviteter som de som kommer till kamratstödet efterfrågar. Vill folk ha bingoaftnar skall man försöka ordna det. Vill man ut på fiske eller svampplockning skall det vara möjligt. Kamratstödjarna i Umeå är också öppna för samarbete också gärna med andra organisationer. Vill någon jobba med data till exempel finns det möjlighet att göra detta hos KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället).
- Vad vi skulle behöva idag vore en minibuss för att mer spontant kunna göra saker tillsammans.
En annan aktivitet som har varit lyckad i Umeå är det man kallar samtalsmorgnar. Då har man bjudit in psykologer, folk från kyrkan eller socialtjänsten för att föra ett strukturerat samtal kring droger och missbruk. Vid de tillfällena har alla haft möjlighet att dela med sig av sin livshistoria och sina erfarenheter.
Prata med ungdomar
- Jag brukar också ta chansen att komma ut i skolorna och tala om drogmissbruk, berättar Lars-Erik. Det som känns viktigt är att försöka komma åt alkoholen som ett folkhälsoproblem.
- När jag pratar inför ungdomarna brukar jag ha med såväl en teoretisk bit som min egen "life story"och en frågestund. Efter min föreläsning tar en del ungdomar kontakt med mig och vill prata om sin familj och sina problem. Det märks tydligt att behovet finns.
Tuffare klimat
Lars-Erik berättar också om det allt hårdare klimatet i missbrukarkretsar. Den solidaritet som tidigare fanns i alkoholistkretsar är borta. Man drar sig inte längre för att stjäla av varandra. De renodlade alkoholisterna är ett utdöende släkte. Idag handlar det istället om olika typer av blandmissbruk.
- Här i Umeå dör 25-30 missbrukare per år en för tidig död. De blir sällan mycket äldre än 50 år. Ett par hundra personer som jag varit bekant med i missbrukarkretsar är nu döda, berättar Lars-Erik.
Uppsökande verksamhet
- Jag är också ofta ute i parkerna i Umeå och pratar med missbrukare. Många känner jag sedan tidigare. Eftersom vi talar samma språk, är det lätt att få kontakt. Men man måste alltid komma ihåg att det inte går att pracka på folk några färdiga lösningar.
Det är en lång process för en människa att ta sig ut ur sitt missbruk och ta tag i sitt liv, berättar Lars-Erik. Men genom de senaste årens verksamhet i Umeå har flera personer lämnat sitt missbruk. Idag får de stöd från AA ( Anonyma Alkoholister).
- Man måste låta människor själva välja hur de skall gå vidare med sina liv. Själv har jag varit drogfri i åtta år nu och kommit ur rollen som den som skall frälsa andra till ett nyktert liv.
- I stället ser jag det jag gör som en chans att vända mina misslyckanden till erfarenheter som jag kan dela med mig av till andra.