– Kan man bara rädda en enda människa från det som vi varit med om så är det värt det, säger Lars Jansson med eftertryck.
Han och Mats Hjorth, en annan av den nybildade föreningens eldsjälar, har bjudit upp oss till kamratstödets rum på övervåningen i det gråa föreningshuset. På taket sitter den gamla IOGT-skylten med sitt malteserkors. Skylten har säkert suttit där sedan 50-talet. Men nu blåser nya vindar sedan kamratstödet fått ta över lokarlerna.
– Vi började prata om att bilda en kamratstödsförening redan på Dagöholm, berättar Mats. Flera av de nuvarande medlemmarna träffades på behandlingshemmet och tanken var att få en fortsättning när man kom hem till Ödeshög. Det hela kom av sig under en period, men nu finns föreningen med en nyvald styrelse.
Serveras ärtsoppa
Nu är det torsdag och mat står på schemat. Agneta Johansson kommer upp för trappan bärandes en gryta fylld med ärtsoppa. Pannkakor blir det också. Fler personer har anlänt. Några "gamlingar" och något nytt ansikte. Snart står vi alla på led med tallrikar i hand för att sleva upp soppan.
– Det var gott, Agneta!
Killarna kring borden ger beröm efter att ha smakat. Agneta är här på sin arbetstid. Inte som kock utan som ansvarig för kommunens så kallade missbruksprojekt. Att finnas med på IOGT-NTO:s kamratstöd är ett prioriterat arbete från socialtjänstens sida.
– Tidigare år har det gått åt stora pengar åt att skicka folk på behandling och socialchefen tycker det är viktigt att uppföljningen fungerar, säger Agneta som slår sig ner i tv-soffan tillsammans med några av kvällens besökare.
Kamratstödjarna har både kommunens och IOGT-NTO-distriktets fulla stöd. Tillsammans har dessa satsat en miljon kronor på en kommande upprustning av lokalerna. Huset hade stått delvis tomt sedan länge, eller hyrts ut till utomstående föreningar. Den äldre generationen IOGT-NTO-medlemmar hade helt enkelt dött eller hade inte kraft att hålla verksamheten igång. Östergötlands distriktsstyrelse som under en tid ägt huset är tacksamma för att det åter finns medlemmar som vill vara där. Biografen, väggmålningar och konstfulla inredningsdetaljer vittnar om en omfattande verksamhet en gång i tiden, och huset bär på ett arv som vore synd att kasta bort.
Måste ju trivas
– Det var tacksamt att börja från noll, tycker Lars och ser sig runt i rummet som kamratstödjarna har som sitt eget. När jag kom in här och såg tapeterna så tänkte jag "här måste vi göra något omedelbart, man ska ju trivas".
Så väggarna målades om i köket och i föreningens rum. Piltavlorna åkte upp och på anslagstavlan ovanför datorn sitter lappar om planerade aktiviteter. Mest handlar det om att ha någonstans att vara. De flesta i föreningen är ensamstående och huset har kommit att bli en samlingspunkt för Mats, Lars och de andra. Hit kan man gå och träffa kompisarna, inte bara på de schemalagda träffarna.
– Både jag och Lars är kockar och vi brukar ofta äta en bit tillsammans, titta på tv och umgås, säger Mats. Lars berättar att socialchefen Bengt Andersson sagt att detta är det roligaste som hänt honom under hans tid som chef. Samarbetet med Bengt är nära och engagerat. Och även om det fortfarande är i startgroparna finns det många tecken på att det händer grejer i det gråa IOGT-NTO-huset. På ett par stolar hänger blåa jackor märkta med kamratstöd.
– De har kommunen köpt åt oss, berättar Lars.
Han visar hur man med hjälp av kardborreband kan fästa en lapp med "Nattvandrare" på ryggen. Kamratstödjarna har nämligen bestämt sig för att synas utåt ordentligt. Mats berättar att Ödeshög är en stökig ort där ungdomarna dricker mycket öl och alkoläsk, och narkotika är det inte heller några problem att få tag på.
Traktens gamla alkisar
– Vi vet vad den skiten kan ställa till med, säger Lars som nu vill ta chansen att förhindra att fler hamnar där han varit. Första gången kamratstödjarna tog på sig sina jackor för att vandra runt bland ungdomarna flög fjärilarna i magen. Hur skulle folk reagera på att traktens gamla alkisar gjorde så här?!
– Men vilket mottagande vi fick, säger Lars och strålar av glädje. De tycker att det är heltufft.
Nattvandringen har blivit ett samarbete med Ungdomens hus som håller öppet de flesta kvällar. Men inte lördagar. Och detta faktum har väckt idéer inte minst hos Lars. Det borde finnas en plats för ungdomar även då, den kväll som kanske är den främsta fyllekvällen. Kunde man inte använda husets källare på något vis… Idag är källaren praktiskt taget oanvänd, efter en översvämning har inte så mycket gjorts, golv och väggar behöver fixas till. Men rummet är stort, här kan man få plats att både dansa och spela innebandy och i ena änden finns en scen. Idéerna är många. Mats vill skaffa dit ett biljardbord och kanske skulle man kunna ha konserter här. Tanken är att tillsammans med ungdomarna skapa en mötesplats även för unga människor.
Föräldrarna aspackade
– Många av ungdomarna har det väldigt jobbigt hemma, berättar Sven-Erik Åberg som också varit ute och nattvandrat.
Det har hänt att personal från ungdomens hus har ringt hem till föräldrarna för att deras barn är berusade, men då är föräldrarna aspackade. Kamratstödjarnas engagemang för andra går inte att ta miste på. De vill hålla dörren öppen för alla. Under kvällen som gått dyker det hela tiden upp berättelser som vittnar om ett ovanligt samarbete och stöd. Kyrkor som samlar in kollekt åt IOGT-NTO. Kommunchefen som satsat både pengar och personal på föreningsträffar. Distriktsstyrelse som ger sitt fulla stöd. Samarbete med polis och andra föreningar. Artiklar och "Dagens ros" i tidningen. Det har hänt något med gubbarna som tidigare satt på bänken utanför ICA och vrålade i fyllan med ogillande blickar till svar.
Eller som Sven-Erik uttrycker det:
–Vi är ju något av kändisar här. Men om folk snackade skit om oss förr så har det vänt till något positivt.
Artikeln är ett utdrag ur boken
”Där viljan finns, en bok om
IOGT-NTO:s sociala arbete”,
Sober Förlag 2003, av Helena Karlsson.