- Jag är väldigt störd, men det bjuder jag på, säger Jenny Ström självironiskt och låter publiken ta del av hennes liv och upplevelser.
Hennes behagliga röst når snabbt ut till dem som kommit för att lyssna.
Under fryshusets årliga ”Forum för eldsjälar” talar hon om hur det kan vara att leva med AD/HD och Asperger syndrom.
Jenny fick som vuxen diagnosen AD/HD (uppmärksamhetsstörning och impulsivitet) och senare även Asperger syndrom. Hon lever med ett myller av tankar ständigt snurrande i huvudet och berättar att hon har svårt att följa en röd tråd. När hon exempelvis talar inför folk händer det ofta att hon hoppar från ämne till ämne och ibland glömmer bort sammanhanget.
De flesta kan känna sig förvirrade ibland, men när det går ut över ens möjligheter att fungera i vardagen blir det ett funktionshinder.
Verbalt begåvad
Ofta har Jenny på grund av okunskap från andra fått höra att hon borde ”skärpa sig” och bara att bjuda hem någon på kaffe kan innebära svårigheter. Asperger syndrom gör att man kan vara verbalt begåvad liksom Jenny men ha svårt att förstå den grammatiska innebörden i språket. Hon pratar gärna på om det hon själv brinner för. Men svårigheterna ligger i kommunikationen med andra människor.
Jenny avskyr det typiska kallpratet där man artigt ska svara ”jo tack det är bra” på frågan om hur man mår. Tidigare svarade hon exakt hur läget var. För man behöver väl inte ljuga? Hon upptäckte dock att folk ofta ljuger för att kunna följa det sociala livets oskrivna regler.
Brutalt ärlig
Jenny vet med sig att hon ofta ses som brutalt ärlig och människor kan ta illa upp trots att hon egentligen inte menar något illa.
- Läs inte mellan raderna för det finns inget där, säger hon tänkvärt.
Om man har AD/HD kan det vara svårt att hålla vakenheten uppe och koncentrera sig under längre perioder.
- Jag har i hela mitt liv haft influensa och fyrtiograders feber, som Jenny själv uttrycker det.
Gått i slowmotion
AD/HD har visat sig ha en stor ärftlighetsgrad och även hennes tre barn har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder. Hon berättar om när hon efter att hennes son börjat sin medicinering insåg hur underaktiva de hade varit i familjen. Den pigga tonen i hans röst när han sa ”hej mamma” och snabbt slängde upp jackan på kroken fick henne att förstå. Tidigare hade det gått i slowmotion. Den medicinering som finns att få hjälper till att stärka vakenheten och Jenny har själv märkt av en positiv förändring.
Större självinsikt
Med lättsam ton frågar hon åhörarna hur många som egentligen är närsynta. Flertalet räcker upp handen och hon menar att skillnaden mellan henne och dem inte behöver vara annat än diagnosen. Hon har fått ett slags etikett för sitt funktionshinder.
Jenny ifrågasätter vad som egentligen är normalt och hur man kan ställa en diagnos, men känner samtidigt att en sådan har gett henne större självinsikt och bättre förståelse för sin situation.
- Det gör ont men är nödvändigt och gör att man blir starkare.
Ordning och struktur
Hon poängterar att man ska försöka tänka positivt och se möjligheterna. Jenny själv arbetar med olika hjälpmedel och strategier som finns till för att förenkla vardagen för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Hon har inrett en visningslägenhet i Haninge där hon bor. Den är öppen för allmänheten och hon visar vad som kan behövas i hemmet för att underlätta vardagen.
I familjen använder de sig av färg och form för att få ordning och struktur. Jenny påpekar att man inte behöver ha en diagnos ställd för att kunna utnyttja olika hjälpmedel och syftar på att det idag kan vara svårt att få den hjälp man behöver.
Tidigare under föreläsningen har Jenny demonstrativt ställt in timstocken och när den nu ringer med en kvart kvar blir hon inte förvånad.
- Typiskt mig, har ju inte ens börjat prata! konstaterar hon och får direkt publiken med sig.
- 4237 stycken tankar i en torktumlare, som hennes son Max beskriver det.
Kontakta Jenny: info@jennystrom.com
Länk: