Det är ingen munter bild som målas upp av Anneli Svensson under föredraget ”Hat, hot och våld – hbt-personers utsatthet.” Föreläsningen är en av många som hålls på Fryshuset i Stockholm under mässan Forum för Eldsjälar, som pågår under tre dagar i början av oktober.

Definitionen av vad som räknas som hatbrott och huruvida den så kallade Straffskärpningslagen är ett bra grepp eller inte, har varit föremål för en del debatt. Lagen kom 1994 och ska garantera hårdare straff för brott där offret tillhör en minoritetsgrupp i samhället.

Föraktad och hatad
Anneli Svensson, socionom och basutbildad terapeut, ger sin syn på hatbrott genom ett citat av en ung man hon kommit i kontakt med: ”Att bli föraktad och hatad, för att man är den man är.” Hon poängterar vikten av att förklara för den här unga mannen, och andra, att han inte blev misshandlad för att han var bög. Han blev misshandlad för att någon hatar att han är bög.

- Riskerar inte särlagstiftning att skapa en vi-och-dom känsla i samhället? frågar en man i publiken.

- Så länge vi har specifika brott som drabbar vissa grupper hårt behövs en sådan lagstiftning, svarar Anneli Svensson.

Tvingades bära triangel
Vi i publiken får sedan frågan om vi vet vilken färg det var på den triangel homosexuella tvingades bära i nazityskland. Någon svarar rosa.

- Det stämmer, förklarar Anneli Svensson, men det gällde endast männen. Lesbiska kvinnor bar en svart triangel som symboliserade asocialt beteende, och istället för att bli avrättade utsattes de för fruktansvärda experiment eller försökte ”omvändas.”

- Där, i Förintelsen, har vi anledningen till att vi har en hatbrottslagstiftning.

Påven fördömer
Anneli Svenssons engagemang går inte att ta miste på. Trots att hon måste ha föreläst om den här frågan hundratals gånger förut är hon flera gånger märkbart upprörd.

Tveklöst finns det en hel del att uppröras över. Som att 800 svenska präster skriver på ett upprop mot homoäktenskap och den nya påven går ut och fördömer homosexuella relationer. Eller att pastor Åke Green frias för sitt uttalande om homosexuella som ”en cancersvulst på samhällskroppen.” Eller att RFSL:s brottsofferjour förlorar sitt statliga bidrag för att de tar emot ”fel” brottsoffer - hbt-personer som utsatts för hatbrott eller våld inom en samkönad relation. Inte kvinnor som misshandlats av män i heterorelationer

Förlöjligar unga män
Otaliga är också berättelserna från de personer Anneli Svensson kommit i kontakt med genom sitt yrke. Om unga män som trakasseras, förföljs och misshandlas. Unga tjejer som hotas i skolan. Om poliser som under en utbildning i hatbrott undrar ifall det kanske inte är så konstigt att folk blir provocerade av homosexuella. Många av dem, som Jonas Gardell, ”tjänar ju så mycket pengar på det där.”

Andra poliser förlöjligar unga män som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Men trots dessa historier vill Anneli Svensson inte säga att hon tror att poliser är mer homofobiska än andra. Hon är noga med att inte peka ut någon, inte komma med enkla lösningar.

Stort mörkertal
Mörkertalet kring hatbrott är stort men statistiken visar tydligt att de som begår brotten är vanliga människor. Högerextremister står för endast en bråkdel av brotten, även om det oftast är de grövsta. Männen är de vanligaste förövarna, 87 procent av hatbrotten mot homosexuella begås av män. Gärningsmännen försvarar sig ofta med att de blivit skrämda av att en man stötte på dem. Detta kallas ibland för ”Gay-panic-defense” och har i vissa domstolar ansetts som förmildrande omständighet.

I takt med att hatbrotten mot homosexuella ökar, sjunker åldern på gärningsmannen. Fyrtio procent är under arton år gamla när brottet begås.

Stöd att komma ut
För många homo- eller bisexuella ungdomar är skolan enligt Anneli Svensson ett rent helvete. Hot och våld hör till vardagen från det att man går ut genom ytterdörren på morgonen till det att man kommer hem. Internet och SMS har också gett gärningsmännen nya metoder att hota och trakassera.

Skolan är en farlig plats där endast en bråkdel av brotten anmäls och där offret nästan alltid känner gärningsmannen. Att ha fokus på ungdomen är livsviktig för vilket samhällsklimat vi vill ha i framtiden. Intoleranta uttryck måste ifrågasättas. Och ungdomar som är på väg att komma ut måste få stöd. De måste få höra att det hjälper att ha tålamod. Alla har en komma-ut process. Även vänner och släktingar.

Litteratur:
Kärlekens pris av Manu Sepännen Atlas Förlag
Hetero av Sandra Dahlén Tidens Förlag
Queerkids av Annika Hamrud Normal Förlag
No tears for queers av Johan Hilton Atlas Förlag

Relaterade länkar: