Vi är många som samlats på Fryshuset för att lyssna på den före detta nazistledaren, Johnny ”Puma” Höglin, 30 år. Johnny berättar om sin bakgrund som är fylld av kriminalitet, våld och missbruk.

Hans mamma var narkoman och drack. Hans syster var den som tog ansvaret för sin lillebror. Hon tog hand om honom, nattade honom, hämtade och lämnade honom på dagis. Hans pappa var inte med i bilden, Johnny träffade honom bara en gång som fyraåring. Han är född i Nacka, men efter några år köpte hans morfar ett hus åt dem i Norrland för att ge mamman en chans att komma bort från sitt missbruk. Det fungerade dock inte, hon var snart tillbaka i gamla vanor.

Bråkig i skolan
1985 flyttade familjen till Eskilstuna där Johnny bor kvar än idag. Hans syster flyttade hemifrån tidigt och skaffade barn som 17-åring. Själv hade han svårt att komma tillrätta, han var stökig i skolan, bråkade och spelade pajas. Lärarna hade inget förtroende för honom och sa åt honom att han aldrig skulle bli något.

Johnny och andra bråkstakar i skolan, varav de flesta var invandrare, sökte sig till varandra och bildade ett gäng. De klottrade och vandaliserade i skolan. Det ledde sen vidare till grövre brott. Men när kompisarna började med droger var Johnny emot det på grund av sina upplevelser hemifrån. Han vädjade och försökte få dem att sluta och kände sig frustrerad och förrådd när det inte lyckades.

Lärde känna nazister
Han var ensam och började i stället umgås med en skinnskalle. Genom honom lärde han känna fler nazister som var ”hardcore”. Själv var han inte intresserad av politik men började umgås med dem och tyckte att de var schyssta. De gav honom radikal vit makt musik och böcker att läsa. De sa åt honom att han var mycket bättre än andra, han var ju vit.

Så här i efterhand säger Johnny att det var bekvämt, genom nazismen fick han måltavlor för sin vrede. Han blev mer och mer involverad i nazismen och nazistiska våldsbrott. Det fanns många nazister i Eskilstuna och Johnny fick idén att samla ihop dem till en enda stor grupp. På Nationaldagen år 2000 lanserades E-tuna NS. Klubben växte snabbt och fick mycket uppmärksamhet i media.

Splittringar bland nazisterna
Efter en tid blev det mycket splittringar i gruppen. Någon svindlade pengar, vissa lämnade information till Säpo. De pratade om sundhet men kunde på samma gång misshandla sin sambo eller ta anabola. Johnny tyckte att det var dubbelmoral, men försökte avfärda det.

Vid den här tiden träffade Johnny iraniern Mohsen Hakim, som då var lektor på Mälardalens högskola. Han ville ha debatt med nynazister och bjöd in dem till högskolan.

Varför har du högerextrema åsikter, undrade Mohsen.

Det här är mitt fosterland, jag älskar det och det kommer aldrig att bli ditt, svarade Johnny. Du borde åka härifrån.

Jag älskar också Sverige, svarade Mohsen. Jag jobbar med att utbilda civilingenjörer här och har aldrig tagit bidrag. Du går på socialbidrag och kostar samhället pengar. Om du älskar Sverige borde DU åka härifrån.

Efter debatten ville Mohsen prata enskilt med Johnny. Han erbjöd Johnny sitt stöd om han någonsin ville hoppa av naziströrelsen.

Avhoppet
När Johnnys flickvän blev gravid började han fundera. Han ville ge ett tryggt liv åt sitt barn. Allt våld, hans familjs tårar och tankarna på det väntade barnet fick honom att vilja hoppa av. Han tog kontakt med Mohsen och började långsamt dra sig ur rörelsen. Han ställde upp i intervjuer och blev erbjuden att jobba för Exit, en organisation som informerar och hjälper människor ifrån nazism. Johnny har nu jobbat för Exit i tre år och gillar att åka ut i skolor och prata med ungdomar.

- Jag vill få många fler att tänka om, säger han.

Johnny berättar att han fått många hot från nazister, till och med mordhot. Men Mohsen hjälpte honom att få beskydd och han gav inte upp.

Johnny tror att barn till missbrukare och svikna barn lättare kan välja en destruktiv väg som nazismen.

- Man är medberoende som nazist, det finns liknande symptom, säger han.

Men nu tillhör nazisttiden hans förflutna. Han trivs med sitt jobb på Exit och sitt nya liv. Hans son har nu hunnit bli fem år berättar han och ler stolt.