– Vår erfarenhet är att man bara genom att kalla till förhandling kan få sin vilja igenom i många fall, säger Lotta Holmberg, som är aktiv i papperlösagruppen i fackföreningen Stockholms LS, en lokalgrupp av SAC Syndikalisterna.

Hon var med och startade verksamheten för tre år sedan och sedan dess har gruppen organiserat papperlösa och hjälpt till med fackliga tvister. Förebilderna för organisering av illegal arbetskraft finns framförallt i Spanien och USA.

Vem är papperslös?
Begreppet papperslös har de lånat från den spanska fackföreningsrörelsen. Med det menas en person som inte har arbetstillstånd eller uppehållstillstånd. Med en grov uppskattning kan det röra sig om 10 000 till 30 000 människor i Sverige idag, tror Lotta Holmberg.

De papperslösa i Sverige består både av människor som fått avslag på asylansökan och människor som kommit hit för att arbeta men inte fått arbetstillstånd. De lever i en slags gråzon i vårt samhälle. I gruppen ingår också flyktingar som väntar på beslut angående sin asylansökan.

– Men för oss är det inte ett självändamål att bara rikta oss till de mest utsatta, utan vi försöker nå alla som inte har permanenta tillstånd, eftersom vi vet att de oftast inte känner till sina rättigheter.

Internationalism
Inga andra fackförbund har vänt sig specifikt till de papperslösa. Lotta Holmberg berättar att det funnits en del lokala initiativ, men att det stannat vid det. Anledningen kan vara att många fackföreningar agerar protektionistiskt för sina svenska medlemmar.

Men för Syndikalisterna, som ideologiskt befinner sig i en frihetlig vänstertradition, är internationalismen viktig. Man är främmande för att se invandrande arbetare som ett hot mot Sverige och svenskarna.

– Det är viktigt att vi inser att vi sitter i samma båt. Fackliga intressen har ingenting med nationalism att göra. De står inte i motsättning till öppna gränser eller respekt för människors rättigheter, säger Lotta Holmberg.

Inte en hjälpverksamhet
Den som arbetar utan papper har låg lön, osäkra anställningsförhållanden, inga försäkringar, inget rättsskydd och små möjligheter att ens få sjukvård.

– De fackliga träffarna har på många sätt blivit till en social fristad för medlemmarna i papperslösagruppen. Att kunna träffa andra i samma situation är viktigt för människor som kanske inte har ett ordentligt nätverk i sitt nya land.

Papperslösagruppen har både bedrivit undervisning i svenska och hållit informationsmöten om Utlänningslagen som reglerar vem som får asyl. Men det är i första hand en facklig verksamhet det handlar om.

– Jag är mycket noga med att poängtera att vi inte ägnar oss åt någon sorts hjälpverksamhet, utan vi organiserar fria arbetare som blir fullvärdiga medlemmar i vårt fack, säger Lotta Holmberg.

Segrar och nederlag
Det fackliga arbetet i papperslösagruppen har inneburit både segrar och nederlag, men det handlar mest om positiva erfarenheter. Lotta Holmberg menar att det faktiskt går att påverka arbetsgivarna. Trots att den papperslösa medlemmen själv riskerar att bli polisanmäld, är det möjligt att få gehör för sina krav på bättre arbetsvillkor.

– I många fall blir arbetsgivarna helt enkelt förvånade, tagna på sängen. Men ofta är de ju också själva rädda för att bli avslöjade, förklarar Lotta Holmberg.

De vanligaste jobben för papperslösa finns i hotell- och restaurangnäringen samt i städbranschen. Det finns många exempel på hur papperslösa tvingas ta längre pass och få mer omfattande arbetsuppgifter än andra. Arbetsgivarna utnyttjar ofta situationen maximalt. Trakasserier och löner som inte betalas ut är vanligt.

– De flesta har inte en aning om att det finns så många papperslösa arbetare i Sverige. Men möjligheten är stor att någon som städar på ditt jobb eller diskar på din favoritrestaurang tillhör den här gruppen, säger Lotta Holmberg.