Eld på Kårhuset i Lund
Text och foto: Anne Ekberg.
22 januari 2006
 En eldjonglör lyser upp natten. |
Varje måndagskväll samlas ett gäng entusiaster för att jonglera med eld, musicera och träffa likasinnade. Alla är välkomna, både fattig och rik då verksamheten drivs av eldsjälar som inte tjänar pengar.
Eldslukare, eldjonglörer och en diabolokonstnär lyser upp mörkret utanför Kårhuset i Lund en kväll i oktober. Lunds tekniska högskola lånar ut lokalen till Lunds jongleringssällskap. Träningen pågår både inom och utomhus.
– Vi brukar vara mellan 15 och 20 stycken i alla åldrar. Det enda man behöver är lust att lära sig jonglera, säger Daniel Hallqvist som är ”pappa” till Lunds jongleringssällskap.
Poi kräver smidighet
Daniel övar inomhus med ”poi”. Poi är två läderbollar som sitter på var sin kedja, dessa svingar han omkring sig. Han säger att det kräver större smidighet än jonglering med bollar, flaskor, ringar eller annat som andra gör i salen. När han behärskar hanteringen med läderbollarna byter han ut dem till små repnystan som han doppar i lampolja och tänder på. Efter det sker vidare träning utomhus.
Daniel har jonglerat i över tio år. Sju bollar hanterar han i luften som ingenting. Utövandet är vackert och fascinerande att se på och det finns alltid ett spänningsmoment då eld är med.
– Adrenalinet sätts i rörelse så fort man måste hantera elden, säger Daniel.
De flesta av deltagarna är mellan 15 och 30 år, men några är äldre. Det är drop-in från femtiden på eftermiddagen och man håller på så länge man orkar. Verksamheten pågår året runt, även under sommaren. I somras var det uppåt 30 stycken som kom på måndagarna. ”Alla är välkomna” låter lätt, men det kan krävas ett visst mod för att våga sig dit.
Hugo fattade mod
Hugo, 15 år, hade inte så mycket att göra på sommaren förra året. På en hemsida om jonglering hittade han information om att verksamheten pågick i Kårhuset.
– Visst krävdes det mod första gången då det kändes lite pirrigt att gå dit, men efter några gånger kände jag mig som en i mängden, säger Hugo.
Hugo håller på med käglor och bollar men mest diabolo. Diabolo betyder dubbelskål på latin och är ursprungligen en leksak de hade i Kina för tusen år sedan. De lysande dubbelskålarna kastas med ett snöre upp i luften på olika sätt. Den är inte särskilt vanlig i Sverige. Några fler än Hugo kan grunderna för användandet av diabolon, men man kan säga att han snabbt har blivit specialisten i Lund. Nu är det han som lär ut till andra. Hugo trivs för att det är socialt.
– Man umgås med folk och snackar mycket, säger han.
Arvid gillar friheten
Arvid, 19 år, håller på med eldstav och spelar didjeridoo som är ett trärör man blåser i och på så vis får ett basiskt ljud. Ursprungligen kommer det från aboriginerna i Australien. Han har hållit på ett år och framhåller de fria tiderna plus att det inte kostar något.
– Det gör att jag kan komma när jag vill och hoppa över någon gång ibland, säger han.
Arvid fick kontakt med gruppen efter ett uppträdande med eldstav i hans bostadsområde.
Socialt engagemang – arbete?
Hugo berättar att de flesta på träningen är med i Föreningen Eldsjäl. Det är ett nätverk med jongleringsintresserade. På nätet finns diskussionsforum och aktivitetsklubb. För att vara med i klubben måste man bli inviterad av någon annan eldsjäl och alla har en fadder.
– Det är varm stämning, det känns nästan som en stor familj, säger Hugo.
Länkar till träffar och uppträdanden: