När man läser om medeltidens krig i historieböckerna stöter man på samma fenomen. Krigen fick gå på sparlåga över vintern. Man anpassade sig till årstiderna. Ibland fick man ta paus så man hann hem och skörda. Men är det verkligen vad vi förväntar oss av 2000-talets krigare. Har vi inte kommit längre fram i historien? Vad gör talibanerna med alla sina kulsprutor och missiler?

Om nu historien går framåt, förstås. Kanske allt bara går igen. Man behöver till exempel inte vara så ledsen över att den gamla skivsamlingen från 70-talet är försvunnen. Sätter man på radion – valfri kanal verkar det som ibland – så spelar programvärdarna vänligt igenom alla ens favoriter. Och tyvärr också lillasyrrans.

En av de mer populära cykelmodellerna är den som ens mormor brukade trampa omkring på – fast dyrare. Också klädmodet kommer tillbaka. Och frisyrer förstås. Snart dyker statsministern upp med hockeyfrilla och hans fru med en härlig farah diba-frisyr. Hoppas jag verkligen.

I politiken är det annars svårt att veta riktigt vad som går igen. Men många karriärpolitiker verkar skaffa sina idéer i samma second-hand butik. Det blir säkert pinsamt för dem ibland när de stöter på varandra rotande i samma gamla låda med slitna retoriska trick och urvuxna ideologier. Men vad gör man inte. Och förresten är det fem grejor för en hundring.

En annan teori är att historien har vänt och nu går bakåt. Man kan ju fråga sig när den vände. Första världskriget kanske, mordet på John F Kennedy, invasionen av Irak… Snabbt susar vi nu bakåt i historien utan att riktigt märka det. Man vänjer sig kvickt vi det nya. Bäst att vinka adjö av folkhemmet. Snart står vi där igen. Klass mot klass. Fast man kommer förstås inte att tala om klass längre, utan något annat. Etnisk grupp, social flexibilitetsgrad, nivå av utvecklingsbenägehet. Något fiffigt uttryck skall man väl kunna hitta på.

Sedan skrotar vi industrialismen. Efter det tar vi ett par religionskrig. Vi är tillbaka på 1600-talet – kan det bli så tokigt? Och ja, så är det dags för tiden utan nationalstaterna. Då kan vi samtidigt glömma allt groll med katolikerna – påven är ändå en trevlig filur. Och hur som helst så är vi på väg mot avkristnandet.

Så kan det gå när man kör civilisationens historia på rewind.

Allra längst bak i den mytiska historien, lurar sedan den stora översvämningen. Det regnar och regnar. Vattnet stiger snabbare än någon kunnat ana. Enda chansen är möjligen att bygga sig en ark. Ja, ja. Så bakvänt kan det väl ändå inte bli. I så fall fick väl ändå polarisarna vara tvungna att smälta.

När romarriket föll lär det för övrigt inte ha varit någon som lade märke till det. Romarna var upptagna av annat. Bland annat löste de centralvärmens gåta och drog in golvvärme. När de nu inte åt, drack och konsumerade.