Lågkonjukturen som drabbat världen rör inte de blivande socialpedagogerna på Tollare folkhögskola. I princip alla har fått jobb – redan innan de gått ut.

Röda Korset i Skellefteå driver en mycket uppskattad besöksverksamhet. Ett 40-tal frivilliga besöker äldre som bor kvar i hemmet. Vare sig det rör sig om en kopp kaffe eller ett parti schack så är det sällskapet som är det viktiga.

Utan Sten Olofsson och hans medarbetare skulle stadsdelen Torslanda i Göteborg inte ha en så levande handbollsklubb. Han är en eldsjäl som brinner för idrotten och de ungas möjlighet att träna utan att det skall kosta en förmögenhet. Det är tack vare människor som honom som vi i Sverige har en chans att vara med och konkurrera på den internationella arenan.

Varje fredagskväll träffas tonårsföräldrar på Källängens fritidsgård. De dricker kaffe och pratar om fester och platser de ska besöka. Det är Lidingös nattvandrare som planerar kvällen.

Många äldre sitter ensamma. Teven och morgontidningen är deras enda sällskap. Många hundar är också ensamma, när deras ägare jobbar. Pensionären Linnéa Magnusson i Visby slog två flugor i en smäll. Hon vaktar grannens golden retriever och får sällskap hela dagarna.

När jag tänker tillbaka på min barndoms julaftnar är det bilder ur böcker och scener ur filmer som framträder tydligast i mitt minne. Bilder av långbord med vita dukar och röda ljus och glada festfina människor som högg in på det dignande utbudet av skinka, julkorv och sill. Fejat och donat i alla hörn och som grädde på moset en stor och ståtlig julgran.